the more you try to be yourself, the more you become someone else.

Vart är ni? Vart finns ni när jag behöver er?
Jag saknar allt så som det var förut, även fast jag egentligen visste att det skulle bli såhär. Jag kan inte klandra er, för det är klart att det blir så. Att vi glider ifrån varandra, är egentligen bara naturligt.
Ändå så hoppas jag ändå, hoppas att det på nåt vis kan bli som "vanligt" igen.
Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här. Jag känner mig bara så otroligt ensam utan er, och jag vet att jag inte längre klarar att leva utan er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0