När jag var bebis, så var mamma kompis med en som hette Carina, hon fick en dotter samma år som mamma fick mej. Dottern fick heta Ida, och jag Emma. Ida och Emma blev kompisar, redan när det var runt några månader. Sen var de kompisar, fast de bråkade alltid. Emma och Ida blev äldre, slutade bråka och blev bästa kompisar, som pratade i telefon varje kväll i en timme. De sågs jätteofta och blev beroende av varandra (Jag iallafall,haha). Sen fortsatte tiden att gå, och Emma och Ida slutade att umgås. Två gånger på många månader. I fredags träffades dem för första gången på 7 månader (Med ett undantag för några veckor sedan när de sågs en halvtimme).


Jag vet att vår relation inte alltid var helt ömsesidig, men du har varit en viktig person i mitt liv så länge att det är svårt att glömma! Allt som jag minns hos dig, det finns kvar, även om du förändrats, så finns allt kvar! Ville bara att du skulle veta att jag saknar dig, även om du inte saknar mej, så finns jag alltid här för dig. Älskar dig♥

/Emma